ensamhet

Jag börjar känna mig mer och mer ensam.. Känns som jag lever i min egna värld.
Där jag är helt ensam, helt sjukt egentligen.. Det finns folk nästan hela tiden och jag är nästan aldrig ensam.. Alltid någon hemma.. Men det känns ändå som jag är helt ensam.
Men det är tomt här utan dig.. Känner att jag verkligen är beroende av dig så egentligen är det nog bra att jag får va ensam för att veta hur det känns..
Jag undrar egentligen vad fan gjorde jag egentligen när jag var singel?
Fast jag har typ knappt varit det, känns det som..

Det känns som jag verkligen tröttnat på Borås.. Känns som jag inte längre har något kvar att ge eller ta.. Jag har gjort mitt här.. Jag vill ha något nytt, eller vill jag kanske ha något gammalt ?
Det finns så mycket tankar som typ inte kommer ut..
En del av mig vill flytta till Göteborg men en del av mig vill aldrig göra det.. Det känns inte som samma sak om man inte flyttar till stället jag bodde innan..
Finns så många minnen därifrån.. Bra och dåliga. Det finns människor som betydde allt som man knappt pratar med idag..
Har jag något kvar att hämta i Göteborg? Det finns fortfarande personer där som betyder väldigt mycket som jag verkligen..
Skulle jag klara av att bo såpass nära min pappa utan att lacka för att han är svikare? För att han aldrig kan höra av sig?

Men det känns verkligen som jag har gjort mitt i Borås.. Jag har levt mitt liv här och anledningen att jag flytta hit finns inte kvar.. Men anledningen att stanna kvar känns så liten.. Vännerna skulle det vara men det känns som vi göra samma sak jämt.. Jag behöver omväxling innan jag blir helt knäpp!
På ett sätt vill jag flytta till Dalarna, det känns som semester och det är så skönt men när jag fått min semester var har jag där ? Hur låst hade jag inte blivit där ?

Nej vad fan jag har redan blivit knäpp.. Jag vet ingenting längre.. Men det som känns mest rätt nu är Göteborg.. Jag vill bli göteborgare igen :)

Nu spelas: Dom viktiga skorna - Förlåt för igår Jag ser fram emot: torsdag