Jag dog...

Alex berättade om en trevlig liten dröm hon hade i förrgår i vilken jag dör efter en bilolycka. Den utspelade sig ungefär så här och jag ska försöka återge den så gott jag kan.

Telefonen ringde och Alex lyfte luren för att bli informerad om att jag hade råkat ut för en olycka. Hon sätter sig i sin dyra stadsjeep och beger sig snarast till sjukhuset i Borås. Väl framme vid akuten träffar hon Anna som, något omskakad, sitter på en stol i väntrummet. Anna ställer sig upp och säger "Det var inte meningen...". Alex blir förbannad på henne men struntar i det för tillfället och vandrar vidare mot rummet där jag ligger.

Nu kan jag berätta att hela storyn utspelar sig i en avlägsen framtid, +20 år framåt. Alex och jag är gifta, har  fyra barn, hund och villa. Jag och Marcus startade ett eget företag och har genom åren blivit allt rikare. Våra två äldsta söner, tvillingar, är 18 år gamla och klär sig som hip-hoppare. En 15-årig dotter hade vi också, enligt Alex så var hon mer som mig, tystlåten och lite skum. Sen fanns där även en ettåring.

Men för att fortsätta med historien så kan nämnas att jag dog i en sjukhussäng på akuten, under tiden som Alex var ute för att köpa en macka eller något sånt. Hon blir helt klart förkrossad när hennes underbara och rika make går bort. När Alex träffar på Anna efter min död så säger hon än en gång "Det var inte meningen...". Det är då Alex lägger hela skulden på henne och säger att hon aldrig mera vill se henne.

Efter den mäktiga mannens bortgång känner Alex av sin ensamhet, saknaden av sin andra hälft och hon dränker sina sorger i vinflaskor. I ett desperat försök att få se mig så går hon igenom alla filmer där jag ska var med. Dock medverkar jag bara visuellt i vår bröllopsfilm, alla de andra var filmade av mig, därför kunde hon bara höra min röst. Vårat fina möblemang och den stora dubbelsängen hjälpte henne inte genom sorgeprocessen direkt.

Hon jobbade som advokat så även om hon kände för att bara gå omkring i mina myskläder hela dagarna så fanns där en skyldighet som var omöjlig att ignorera. Hon var tvungen att jobba. Efter hand funderar Alex allt mer på hur företagsimperiet som jag och Marcus har byggt upp ska skötas. Hon försöker få våra söner att ta över det tillsammans med honom.

Eftersom jag och Alex tydligen hade planerat våra liv in i minsta detalj så fanns planer för ett riktigt pangparty inför hennes 40-årsdag. Men som med alla andra sorgliga sagor så fanns det inte plats för firande när själsfränden inte är där. Ingen orkar med skiten så de beger sig mot Spaniens värme och soldränkta stränder.

Innan drömmens slut så hinner Ellie, någon månad efter olyckan, göra Alex upprörd genom att fråga henne ifall det inte är dags att gå vidare nu, "Lee kommer ju ändå inte tillbaka...".

Vad man nu lär sig av den här utomordentligt vackra drömmen vet jag inte riktigt. Men en sak är säker, satsar man inte på något redan idag, så kan det hemsöka en för resten av livet. Och om någon tar illa upp för att Alex drömde som hon gjorde så kan ni ju vara snälla och säga till. Själv tycker jag att drömmar kan vara väldigt fascinerande.

Nu spelas: Joachim Willumsen - Me, Myself And I
Jag ser fram emot: Livet.