Drömmar

Dom sista månaderna har jag velat flytta härifrån..Kanske inte föralltid och inte nu.
Jag måste gå ut skolan men sen vill jag flytta upp till Stockholm kanske bara ett halvår för att se om det verkligen är så kul som jag tror att det är.
Det är en dröm jag har. Och eftersom jag har lämnat allt förut så vet jag att jag kan göra.
Jag bryr mig inte om jag förlorar allting här för jag vet att det går att bygga upp allt igen.
Och är dom äkta vänner så finns dom där ändå.
Men jag har Lee här som jag inte kan lämna. Visst vi kanske inte är tillsammans om några år så är det ju inga problem men är vi så kan jag inte bara dra.
Visst man ska alltid följa sitt hjärta, jag kan ju inte stanna kvar här för någon annans skull. Det är bara fel.
Jag har tänkt på att jag har blivit mycket mognare sen jag var 16 år.
Jag hade en pojkvän som skulle börja på internatskola och bara komma hem på helgerna. Och jag trodde jag helt enkelt skulle dö utan honom. Jag klarade inte det utan honom.

Om Lee skulle säga det så visst skulle jag väl inte bli superlycklig men jag hade klarat det på ett helt annat sätt. För det är trots allt hans framtid.
Så hittar han nu en utbildning i en annan stad om han nu skulle vilja göra det så tycker jag att han ska ta den chansen.
Man kan inte leva för att någon annan ska ha det bra. Spelar ingen roll vad det är.
Följ ditt hjärta, gör det som du tycker är bäst för dig.. det spelar ingen roll vad andra tycker. Du lever med dig själv längst.
Så om några år kanske då vi iaf får hoppas jag är tillsammans med Lee.. Så vill jag flytta till Stockholm en tid. Jag tänker göra det..
Som han själv sa vik dig inte för någon, någonsin.
Det tänker jag inte göra.. Det enda jag kan säga är.
Älskling, vill du följa med mig till Stockholm?